hej kanin.

kaffekaffekaffekaffekaffe. efter en kopp kaffe på en vecka nu så blev starbucks dagens goal, OJ SÅ GOTT. så här är vi bänkade nu, kaffesittstrejk.

nä, men vi har hamnat på ett läskigt pensionat så vi flyr bäst vi kan, förutom att sova där tänker vi inte sätta foten där.
(sedan vi checkade in halv sju igårkväll har vi haft en objuden gäst när vi inte var där, och en försökte komma in inatt. just ja, och fönstret är uppbrutet)
meeeen vad är livet utan lite spänning? kan ju säga att det inte är det här som stör mest, nä, det värsta är att aldrig få vara ifred. det är inte mycket turister här, och det gillas, men samtidigt så följer då jävligt massor uppmärksamhet med på köpet för det mesta. jag kan ju säga att precis nu, när jag tittade upp och runt omkring, tittade i princip alla andra ned, eller vände sig tillbaka åt rätt håll i förhållande till sitt bord.

det blev ingen gröt till frukost idag, eftersom det är sista dagen här och vi bor bredvid ett cafe som gör dom godaste tonfiskmackorna och bananpankakorna blev det lite sådant till frullelulle istället. man måste ju lyxa till det lite ibland!

Nu börjar solen komma fram igen, så nu blir det på med bikini och ner till stranden och göra dom där ränderna ännu lite mer synliga!

chooks supersize chicks

det blev en riktigt fin och solig dag igår, med nya fina bikiniränder. och självklart en av dessa vackra solnedgångar som finns här också. så det blev en grogg på stranden tillsammans med en grillad kyckling och ris, vår vanliga diet här. och den är grymt god.

emelie är dock rädd för att kycklingen ska vakna till liv igen, så det är jag som får göra jobbet. medan emelie matar mig med ris och dricka, vi är ett mycket bra team.

update

har inte mycket att skriva om för vi har helt enkelt inte gjort så mycket den här veckan! bara haft det bra helt enkelt, klagar inte alls. strand och god mat på dagarna, vin och vackra solnedgångar på kvällarna, och lite mer alkohol på nätterna! men imorgon måste vi tyvärr dra vidare härifrån (har redan förlängt vistelsen en gång, och i påsk höjer de priserna så vi luffar vidare) och åka nedåt i landet. men vi har siktet inställt på ett rykte vi hört om en fin liten gömd skatt vid ön negros så det är inte bara sorg att åka häifrån som tur är!

största dilemmat ikväll är ju dock om vi ska avsluta vår vistelse med sushi, pizza eller mongolisk buffé? men nu ut och köpa bananer till gröten!

känn av vinken

KGYGIABKWQPNCABGHQD!DCLIVDA:HKVDBK_BDJH()

ta bort denna idiotiskt jobbigt människa som sitter bredvid mig! nej, inte mirelle, utan puckot som tror att var vi än är och vad vi än gör så vill vi att HAN SKA VARA MED! det är inte så! GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

igen pratar med dig, ingen skrattar åt dig, det betyder INTE "hej skriv upp ditt namn. OCH din mail. OCH ditt telefonnummer" så vi ALLTID kan ha kontakt.

GÅGÅGÅGÅGÅ

(felet är ju med att vi sitter fast i regnet på ett fik och inte gärna vill gå ut + att vi behöver internet)

phillippino, once more

tillbaka i vårt paradis, underbart! förjävlig flygresa igår dock genom regn och åskväder och massor turbulens, mindre kul. men framme och välbehållna

spenderade en natt i manila dock tyvärr mellan flygen, blöh. vaknar upp och alla tre toaletter är pluggade och vattnet fungerar inte. otrevligaste personalen någonsin dessutom som inte bryr sig överhuvudtaget och alla andra boende var medelålders sexturister, vidrigare får man leta efter. men nu är vi här och glada och bor på samma ställe som sist med härlig personal som hälsar på oss som gamla vänner och sitter ned och pratar, åh, det är fint!

LCCT

<--14ochledsna

för nu kommer vi tillbringa kanske 18 timmar (?) på kuala lumpurs flygplats (som vi nästan kan kalla för "hem" vid det här laget) och vi har redan kört igenom varsitt big mac mål på donken (som för övrigt kostar 27 kroner här MOHA) och nu sitter vi bänkade på starbucks med riktig kaffe och väntar på att tiden ska gå och att de inte tänker gasa stället den här natten med som de gjorde sist.

så ja, veckan i kuala lumpur har vi mest rumstrejkat, och bara gått ut för föda.

nä, SÅG INTE TORNEN DEN HÄR GÅNGEN HELLER. varför gå se ett par byggnader som inte ens är fina? förstår inte varför de är med på vartenda vykort och är på ALLT som går att måla eller forma. de är fula.

har gjort mycket bättre saker, sett 3 säsonger av entourage och filmer (har sett klart alla våra andra serier)

såg bl.a amerikanska versionen av girl with the dragon tattoo. se den inte. de har förstört hela jävla filmen, och hela meningen med den. bruden har tolkat sallander helt fel, och gjorde henne till slut som en amerikansk hemmafru i svarta kläder och svart smink som lever för att göra sin man glad. talangerna och tuffheten är helt borta. bläh.

oj vad gnäll, det är inte meningen. det har bara inte hänt så mycket! annat blir det nu, tillbaka till the phillippines, lovely. åh, fint fint fint.

omnomnom

titt vad vi hittade i vientiane!

tja

vi lever på cornflakes och banan i mjölk, det är gott.
har kackerlackor i sängen.

rullar pååååå

ja, what to do what to say? är ju i kuala lumpur 4 dagar till, kommer mest äta på vårt kära indiska ställe. för mycket mer finns icke att göra i den här skithålan. (smutsigare ställe är svårt att hitta. klibbigt. ett lager brunt på huden var gång man går utanför dörren. på riktigt.)

men vi är förberedda såklart! i vientiane fixade vi serier och films och grejer så att vi ska behöva gå ut så lite som möjligt, och när vi gör det endast för att dricka teh tarik och käka masala thosai, roti canai, murtabak ayam eller nasi goreng och liknade. och det är värt att gå ut för!

men ack. efter en dag inne (igår) kryper det ändå i benen. what's up with that? så dagens mission; vi masar oss ut för att hitta biografen. haaaaaaah.

bilerilder pt2

lite från vientiane, som kan vara den finaste lilla (lilla!) huvudstaden någonsin. här finns inga kedjor av något slag, och man kan gå överallt till fots - även mekongflodens botten. mitt i torrperioden är det som en enorm öken, och bullret från staden hörs inte på långa vägar. det är bara knäpptyst och väldigt, väldigt dammigt.

bilerilder

nu är vi tillbaka i malaysia i en vecka, inte riktigt bestämt oss vad vi kommer göra så vi får se! leva nyktert och billigt i varje fall haha.

här är lite bilder från luang prabang (tråkiga och dyra stan uppe i laos som man INTE bör åka till även om alla säger det. stanna i vang vieng istället eller åk någon annanstans)



























fast att se munkarna var coolt, men det kan man göra överallt. om man orkar gå upp vill säga, har varit vårt problem de tidigare månaderna. haha

kräm

hej hej hej hej hej. nu är vi i vientiane, flyger imorgon till kuala lumpur. tusan. hade gärna varit här längre. igår kväll var fin den med, det är så fascinerande hur alla känner igen en i den staden, hur trevligt som helst.

nu blir det mest film idag, då vi har en tv dagen till ära! det ni, med en engelsk kanal (och vi behöver inte betala för den) dessutom.

webcam ftw

tillbaka i van vieng, helt underbart. trallade in på hostelet där vi bodde för ett par dagar sedan, de kom ihåg vårt rum så vi fick samma fina billiga rum nu med och fina leenden på köpet. tror de tycker det är skönt att vi kan fixa deras wifiapparat själva med haha.


igår gick vi upp klockan 5, satt på buss till klockan tre, checkade in igen som sagt, drog till smilebar, sen ett fint blurr fram till fem på morgonkvisten. kan ju säga att koh phangan fullmoon party har slagits stort av vang vieng!
i blurret igår lärde vi oss dessutom äntligen att förstå norska lite bättre, på tiden säger jag!

mitt hår är orange.

nä, ikväll kör vi igen! malaysia väntar snart igen, och där är alkoholen läskigt dyr, så vi passar på mens vi är här

chillidill

det blev inte som vi tänkt oss idag, för våra planer lät i lika roliga idag som dom gjorde igår. vi kom i alla fall upp och titta på dom tiggande munkarna. men sen tappade vi alla lust att åka till vattenfallet, vi har redan varit och sett så många vackra vattenfall, och tempel finns tamefaen i varenda stad här nere och dom är fina första gången man tittar på dom, sen är det inte lika kul. så idag bara chillar vi och dricker fruktdrink och käkar gröt!

luuaang prrabaang

nu faller mörkret åter över laos och det är dags att börja dra sig in i sina hyddor och göra sig i ordning för sängen. imorgon blir det waterfalls och tempelskådning, men klockan kommer ringa långt innan det för vi ska nämligen upp i ottan och titta på när munkarna ger sig ut på gatorna och tigger. det ska tydligen vara väldigt fint! och mycket orange. munkedunkarna väkte oss jättetidigt imorse med sitt mässande i templet bredvid, så av oss får dom bara ruttna bananer.

just det, den där 7 timmarsresan jag nämnde i förra inlägget? glömde skriva att jag hade en tant som spydde mig i nacken halva resan.

nä, men lite glada blev vi idag när vi hittade ett nytt ställe att sova på (sov i en ladugård igår natt som inte blivit städad på länge. länge. länge.) och så hittade vi palmvin! som det har saknats, mums. en påse palmvin kostade dessutom bara 2 kronor, i princip den enda saken här som har asienpris istället för frankrike pris, så det blir vår kost framöver!
kopchai lailai

aldrig mer

nu är vi i luang prabang, efter att ha hört så mycket gott om den här staden blev det faktiskt en mindre besvikelse. skulle vara en av asiens gömda skatter, och så kom vi till någon svindyr fransk förort? nää, skäll ska de få de som lovordade detta, vänta bara.

kan ju även ha att göra med bussresan hit som blev en nära döden upplevelse i var och varannan kurva. trodde vi var med om det mesta i trafikväg i vietnam och kambodja, men efter detta är vi glada att vara vid liv.

hela stenvägen som tar ca 7 timmar (om man slipper punktering, olycka, eller att bussen går sönder ibland som man aldrig slipper) går längs bergsväggar(som en bil knappt får plats på) med skarpa kurvor som de tar i 60 km/h. det enda man ser längs vägen är att vägen gett vika eller staketskyddet som försvunnit efter att en bil kört ut över kanten. och det enda aftonbladet skriver om är thailand? nä, resereportrarna där borde kanske resa lite. trafiken i thailand är typ den säkraste hittils på den här resan.

sedan var det ju så med att vi fick åka minivan hit, något vi vet att man inte ska. bokade bussbiljetter först, men fick byta till minivan då det hade varit fullt. för den enda trafikregel som fungerar här nere i sydostasien är störst går först, alltså ju större fordon ju större chans att inget händer. en liten sketen minivan eller personbil är enklare att köra över än att väja för (och då riskere sin stora bil) så det är det de gör med. jag menar allt liv det blev om svenskarna i thailand som blev påkörda av en lastbil som drog? det är så det fungerar. liv blev det för att de var svenskar, annars hade chauffören kommit undan lätt och det hade inte varit något fuzz över huvud taget.

jag menar, händer det en olycka här är det även allmänt känt att man aldrig ska stanna och hjälpa till. överkörda barn? nepp. för stannar du, ligger allt på dig. och offret kommer stämma dig på allt du har och lite till, även om man bara stannar för att hjälpa till. historier och skolbarn och vuxna som blöder till döds i timmar på vägen eller vid vägkanten är även det allmänt känt. ingen vill stanna och på så sätt få skulden.

första rådet där vi kom till hanoi i vietnam: you hit someone, you run. fast.

tuuubing

det blev tubing till slut ändå, två dagar till och med. eller egentligen blev det inte så mycket tubing, man lyckas alltid fastna på barerna längs vägen. jag tror tubingen har tappat sin mening lite med tiden.
själva tubingen ska ta tre timmar, tror vi satt i ringen ca 10 minuter. konsekvensen av att börja med alkohol kl 11.00 på morgonen kanske? kan vara så.

fint är det ändå, så fint att det svider lite att åka här ifrån. men vi har minnena och linnet och armbanden, allt det man ska! och fina människor har vi mött både vid ån och vid middagen, ja, fint kan sammanfatta det hela kan vi väl säga. mycket fint. mhm.

massor cykelbilder!

så istället för tubing blev det cykla hit och cykla dit. vårt första stop blev vid en organisk farm där det odlades mullbär. har egentligen ingen aning om vad mullbär är för något, men allt där gick i mullbärens namn så vi prövade pannkaka och te för att stärka oss inför 6 km ut till ett vattenfall. vi lyckades aldrig ta oss till vattenfallet, inte heller till den där grottan vi missade häromdagen också, men vi hade i alla fall en mycket rolig och motionsfylld dag ändå!

i want to ride my bicykle

nu sitter jag här med en ice coffee i handen medans mirelle gör sig vacker inne på toan. det blir tubing imorgon istället, fick en sådan lust att ge oss ut och cykla i 35 graders värme i öknen så ah, vi gört! hade vi tubat idag hade vi mest bara blivit sinnessjukt bakis tills imorgon, så vi bytte plats.

ska utforska grottor och berg och floder, och lite bergoaser hoppas vi på att hitta så vi har någonstans att chilla de varmaste timmarna. det räcker med att gå tio minuter så hittar man något intressant, det är fint.

har väldigt fina menyer här förresten. ska se om jag kan fixa foto på det sedan så ska ni få se. men det är mamma förbjudet.

sabai dee

idag ville vi komma bort så långt som möjligt från alla fulla australiensare och svenskar, så vi har vandrat i värmen hela dagen. längs åkrar, förbi kossor och till slut kom vi fram till en plats där man kan klättra upp för att få en fin utsikt över vang vieng. efter en bit insåg vi att det inte alls fungerade med flipflop. så vi kollade igenom en grotta som fanns där, sen klättrade vi ner igen för att gå och kolla en annan grotta som fanns där, men då stängde dom såklart lagom tills vi kom. blev inte så mycket grottäventyr som vi räknat med idag, det får bli en annan dag.

imorgon ska vi äntligen pröva på det som det talas allra mest om i hela sydostasien, nämligen tubing. glida ned för floden i värmen med ändan svalkandes i floden och en öl i handen och magiskt landskap, det var väl därför vi kom hit.