nu är vi i luang prabang, efter att ha hört så mycket gott om den här staden blev det faktiskt en mindre besvikelse. skulle vara en av asiens gömda skatter, och så kom vi till någon svindyr fransk förort? nää, skäll ska de få de som lovordade detta, vänta bara.
kan ju även ha att göra med bussresan hit som blev en nära döden upplevelse i var och varannan kurva. trodde vi var med om det mesta i trafikväg i vietnam och kambodja, men efter detta är vi glada att vara vid liv.
hela stenvägen som tar ca 7 timmar (om man slipper punktering, olycka, eller att bussen går sönder ibland som man aldrig slipper) går längs bergsväggar(som en bil knappt får plats på) med skarpa kurvor som de tar i 60 km/h. det enda man ser längs vägen är att vägen gett vika eller staketskyddet som försvunnit efter att en bil kört ut över kanten. och det enda aftonbladet skriver om är thailand? nä, resereportrarna där borde kanske resa lite. trafiken i thailand är typ den säkraste hittils på den här resan.
sedan var det ju så med att vi fick åka minivan hit, något vi vet att man inte ska. bokade bussbiljetter först, men fick byta till minivan då det hade varit fullt. för den enda trafikregel som fungerar här nere i sydostasien är störst går först, alltså ju större fordon ju större chans att inget händer. en liten sketen minivan eller personbil är enklare att köra över än att väja för (och då riskere sin stora bil) så det är det de gör med. jag menar allt liv det blev om svenskarna i thailand som blev påkörda av en lastbil som drog? det är så det fungerar. liv blev det för att de var svenskar, annars hade chauffören kommit undan lätt och det hade inte varit något fuzz över huvud taget.
jag menar, händer det en olycka här är det även allmänt känt att man aldrig ska stanna och hjälpa till. överkörda barn? nepp. för stannar du, ligger allt på dig. och offret kommer stämma dig på allt du har och lite till, även om man bara stannar för att hjälpa till. historier och skolbarn och vuxna som blöder till döds i timmar på vägen eller vid vägkanten är även det allmänt känt. ingen vill stanna och på så sätt få skulden.
första rådet där vi kom till hanoi i vietnam: you hit someone, you run. fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar