monkey fucking forest.

 besökte monkey forest men ja, fyfan aporna är förjävliga. katiga. tjyvaktiga. morr.

äter frukost i lugnan ro och in hoppar en apa och snor allt. spara aldrig det bästa till sist. tittar ut genom fönstret, apan går igenom våra sopor. badar, aporna sitter och sneakar på taket. kommer från affären, apjäveln tar vattenflaskan. ÅH. skitstövlar.

men de små är söta.

anyway, gick in i foresten och de hade asballa indiana jones tempel där, vi lekte kineser och larvade runt med kameran (för att lätta stämningen så rädslan för aporna skulle glömmas bort för några ögonblick.) titt så fint!

 var och kikade på dans med som de säger är ett måste i ubud, och det var det! finfint, speciellt mirelle har fallit pladask för den här konstformen (på riktigt).

själv var jag mest förtrollad av allt glitter i kostymerna, troll som jag är.

bajs är gott

 det finns ett djur som heter indisk palmmård. palmmården äter kaffebönor, och när kaffebönorna passerat genom mården och kommit ut där bak, då går folk och plockar ut kaffebönorna ur bajshögen och gör kaffe på det. det rostar i en stekpanna, sen mals det ner och så syns det inte längre vart det faktiskt kommer ifrån. men bajskaffe är verkligen gott, och man kan verkligen känna på smaken hur exklusivt det är. det var första gången jag såg instängda djur som bara fanns där för att bajsa! men plantagen var jättemysig och man gick igenom som en liten djungel av träd och buskar med alla kryddor de odlade där. ingefära, kanel, vanilj, kakao och massa andra kryddor. bortsett från bajskaffet som man självklart fick betala för, det var ju bajs liksom, så fick vi pröva en del drycker gjorda på de kryddor de odlade. det var en fröjd för smaklökarna!

bajskaffet är det dyraste som finns, lite ironiskt.

papayalunch

emelie käkar papaya. en superbra lunch som är nyttig, god och precis lagom. om man delar den på 2!

ni vet hur det är

det blev lite mer poolhäng efter stranden och surfingen. det är så skönt att efter ett tufft surfpass kunna chilla lite i eftermiddagssolen i en svalkande pool, you know what I mean. imorn bär det vidare mot ubud för att slippa den australiensiska kulturen lite och faktiskt få ett smakprov av balinesisk kultur. så även om vi kommer tillbaka hit igen för ännu mer surfelidurf, blir det en mysig solnedgång på stranden ikväll med lite mat och en riktigt kall bintang!

go go go stand up! now!

jag hade rätt, det var rena rama barnleken. antingen är det lättare än vad man tror, eller så är vi båda helt enkelt naturbegåvningar när det gäller att surfa. jag tror mest på det sistnämnda! båda stod upp hela vägen i till stranden redan på första försöket! dessutom hade två badvakter som lärare så det var väldigt säkert, fast det lyckades bli några små skrubbsår ändå... men nu har vi i alla fall planerat resten av bali så att vi ska kunna jobba på våra surfingskills så mycket som möjligt. tyvärr blev det inga bilder då vi båda var ute samtidigt. men tro på oss ändå! (lärarna trodde inte på att det var vår första lektion)

avsaknad av titelinspiration

<-- vi


igår blev det en heldag på stranden, såklart, och några öl, så idag blev det häng i poolen istället. ja det finns en liten pool på stället vi bor, det är rena rama lyxen! vi plaskade runt hela förmiddagen i poolen idag och planerade för våran framtida lägenhet, det nya äventyr som väntar när vi väl beger oss hemåt! imorgon blire stranden igen, såklart, och vi tänkte göra som alla andra här och ta oss an vågorna. det blir nog inga problem för oss, ser ju ut som rena rama barnleken!

oooorkar inte lägga in bilderna på datorn. alldeles för jobbigt. en annan dag!

här är det fint, trotsade förkylningen idag och drog ut på äventyr. den "korta svängen" drog ut på tiden - 7 timmar var vi ute. strövade omkring och kollade in stranden, vågorna var fina och surfarna lagom många, och området ovanför var fint med - var beredd på mycket mer turister vill jag lova! men det var rätt så stort så det var utspritt och inte så prackat, rätt skönt. imorgon flyttar vi ner dit, bott ute på landet nu och haft det nice, men nu ska vi närmare havet och ladda för surfing och sol och bad!

håll tummarna för oss att vi får bra boende imorgon bara!

host host

framme och på plats, fick gratis pickup från flygplatsen igår och hamnade på ett mysigt ställe. mindre mysigt var grannarnas vrål på natten. helt seriöst, febern i princip borta men har följts av en förjävlig förskylning, så efter att ha lyckats somna vaknar båda två kl. 04.20 på natten av skrik och fylla utanför dörren. vänder och vrider oss, tänker att de kom väl tillbaka från krogen så de lägger sig väl snart, men icke.

jag vet inte om det var för min nyvakna slitna look kombinerat med min sjuka whiskeyröst och förbannade ansikte, men de betedde sig som skrämda 14 årningar som blivit påkommna med alkohol av mamma. hörde inte ett ord efter det. partypooper. moahaha.

bali time

två nätter på flygplats är återigen check. första gången en av oss var sjuk dock, och det var ju sämsta tillfälle kan man säga! så nu längtas efter en säng något så oerhört så man kan ta och friskna till snart, under tiden har det knarkats pamol, strepsil och en och annan fruktshake. + pumpa soppa!

men men, nu sitter vi och väntar på flyget som (såklart) är lite försenat, och sen efter tre timmar landar vi på bali där vi ska åka ut till landet ups ups!

äventyr för veckan

återigen befinner vi oss i vårt andra hem, LCCT airport. men oj vad mycket det har varit för att ta oss hit?

lämnade vårt fina dumaguete, och åkte upp till manila igen. där skulle vi ta oss till clark (flygplatsen ligger ca 4 h utanför) men fick fel information av infobruden på flygplatsen så vi kom precis när sista bussen gått. ja, antingen väntar vi på busshållsplatsen och hoppas att vi inte missar flyget imorgon bitti (skulle sova på flyplatsen) och det skulle vi med. meeeeen ack, sen verkar det som att de kommer släcka ned stället och stänga, och manila kan jag ju säga är inte säkert för 5 öre (fråga vilken phillippino som helst, inte ens många här gillar staden eller känner sig säkra här!) så vi har inget val än att ta taxi hela biten. inte billigt nej, 500 kronor fick vi betala. och taxichauffören var halvblind, och de puttar bilen (skroten) mot oss för att den inte startar. sedan börjar den ändlösa turen mot clark. först stoppade av polisen, något fel på bilen (vad var inte fel på den?). sedan punktering på ett däck, fixas med reservhjulet. sedan åker vi 10 meter och reservdäcket sprängs. kan ju säga att det bara var sladdrande gummi kvar om metallen! så ja, klockan är nu 1.30 på natten, och vi beger oss för att hitta däck! chauffören försvinner 1 timma, och kommer till sist tillbaka med ett nytt. som var för litet, men så länge bilen rullar så. ja, sen då? sen hittade inte chauffören till flygplatsen. och ja, någon gång i halvtimmen var vi tvugna att stanna för att hälla vatten på motorn som halvt ville fatta eld.

men ja, klockan halv 4 på natten kom vi fram i skitbilen som bara gick i 50 km/h, ca 7 timmar efter start!

grädden på moset var ju att han ville ha mer pengar för att han blivit stoppad av polisen och fick betala för lyktan. kan ju säga att blankt nej var svaret där.

du-ma-get-ay

jag vet inte om det kanske beror på att resan hit gick smidigare än någon annan resa och var helt fantastiskt fin, eller om den här staden bara är fetnice, men vi har det bra!

allt bara flyter för oss just nu så vi passar på och njuter av det med picknickar, god mat och lata sista dagar.

förresten var det dykning på schemat igår och jag såg 8 sköldpaddor!

och såhär sysselsatte vi oss!

och nä, vi kommer aldrig berätta vart det ligger. we will not share.

mhm

det är en plats som denna vi alla letar efter.

we found it

vi följde ryktet om skatten på södra negros, så efter en dag med starbucks och bio (såg wrath of the titans, vet inte om det var avsaknaden på moderniteter eller om filmen var bra, men har nog aldrig varit så underbart att vara på bio!) begav vi oss i gryningen morgonen därpå.
reste hela dagen, först färja sen jeepney sedan buss. kom fram till solnedgången, och blev satta på en tricykle som körde ut oss i mangrove djungeln. över broar och små skogstigar, och en nedrans massor myggor och underliga djur i ansiktet och i fötterna som slog i de fuktiga växterna längsmed gruskanten, och till slut kom vi fram till en strand.
nu var det svarta natten, och knäpptyst mitt ute i ingenstans. men så kommer en liten pojke ut från djungeln (de har en tendens att göra så här, bara dyka upp i precis rätt tid) som hämtar en båt.
vi åker över floden i natten, och det lilla vi ser är fruktansvärt vackert. pojkarna hjälper oss att hitta rätt, och tur är väl det! går genom en liten djungelby och ned på ännu en strand, och följer pojkarna bakom ett berg. och viola! det är kolsvart, men månen lyser upp så man får en överblick. och morgonen därpå bekräftades det vi trodde -

vi har hittat the beach.